evisworld

I januari blev det beslutat att jag skulle börja trappa ut Lyrican.

Det gick bra till en början, men i februari började jag må sämre.

Jag gick mer o mer in i en depression o blev mindre o mindre glad för livet.

3:dje mars traffade jag min psykläkare, o då var allt svart för mej.

Jag orkade inget, kundde inte tänka på något annat än döden.

Att det var det bästa som kunde hända, bara försvinna ur denna värld.

Dagen efter blev jag inlagd på psyk i Lund, o var inlagd en månad.

Det vissade sej att det skulle hända mycket på den månaden.

Jag blev inlagd på en tisdag, och söndagen efter fick jag ketoacidos (syraförgiftning), pga diabetesen.

Jag blev inlagd på MAVA, och var rätt tilla däran.

Fick stanna kvar tills på onsdagen, då skulle jag tillbaka till psyk.

Svimmade och hade svårt att andas hela dagen.

Sen på kvällen blev det värre, fick nästan ingen luft.

Så då fick jag åka in igen, och blev inlagd på MAVA.

Där trodde de att jag fått lunginflammation.

På torsdagen blev jag röntgad för att se om jag hade lunginflammation, men det hade jag inte.

Sen ville läkaren att jag skulle till en speciell röntgen, för att se så jag inte hade några blodproppar.

Och då vissade det sej att jag hade propp i lungan.

Blev insatt på blodförtunnande direkt.

Sen på Fredagen åkte jag tillbaka till psyk.

På lördagen blev jag sämmre i andningen igen, och fick åka in.

Blev inlagd på MAVA igen.

Och där låg jag till tisdagen, då jag åter återvände till psyk.

Sen efter det blev allt bättre, både fysiskt och psykiskt.

Ja, detta är väl vad som hände under denna tid.

Hoppas på att jag slipper bli inlagd igen, det är INTE kul!!!

 

Så det jag lärt mej är at jag inte kan trappa ut så fort.

Läkaren har sagt att jag själv ska få bestämma när jag vill prova igen, och då ska det bli en jätte långsam utrappning.

Men det känner jag mej inte redo för ännu, och inte på ett bra tag.

Nu ska jag fokuser på att bli bättre!