evisworld

Har bestämt att jag ska börja skriva här igen, mest för min egen skull.

 

Just nu mår jag inte så bra.

Är inlagd på psyk, o har varit det sedan 9 juni.

Det går upp och ner hela tiden.

Jag kan få panikångest när som helst, och det är inte alla gånger jag hinner göra något åt det förrän det är försent.

Har ångest hela tiden, ibland mer och ibland mindre.

Men den är där hela tiden.

Sliter mycket på mej och säkert på andra också.

Det kan inte vara lätt att ha med mej att göra, det tycker jag själv med.

Står knappt ut med mej själv.

 

I maj, slutade jag att äta.

Boendestödjarna var på mej hela tiden, att jag måste äta.

Till sist, då den 9:e juni, ringde de efter sjuksköterskan i kommunen. 

De kom hem två stycken sjuksköterskor och en boendestöjare.

Den ena sjuksköterskan sa att hon skulle ringa och få tag på min  psykläkare.

När de gått stannade boendestöjaren kvar.

Mamma ringde och hon hörde att jag inte mådde bra, så hon kom hem till mej.

Boendestödjaren åkte, och jag följde med mamma hem till henne.

Där tyckte hon jag skulle ringa min psykläkare själv.

Så det gjorde jag.

Hon tyckte jag skulle åka in till psykakuten. 

Vilket jag gjorde.

 

På akuten brakade hela helvetet loss.

Det slutade med att jag hamnade på PIVA.

Där fick jag vara en dag och natt, innan jag fick komma till en vanlig avdelning. 

 

Det var en onsdag jag kom till den vanliga avdelningen. 

De satte dropp och tog prover hela tiden, mina blodprover var inte bra.

På lördagen fick jag åka till MAVA.

Eftersom jag är så svår stucken, ville läkarna på psyk att jag skulle få en CVK.

Det skulle jag få på söndagen när mina prover blivit lite bättre. 

Men läkaren på MAVA, ville att jag skulle få en sond istället.

Och så blev det.

 

Jag  hade vak, så när jag skulle tillbaka till psyk, blev jag kidnappad. 

En sjuksköterska, från psyk, kom dit och sen tog hon loss sondmaten och droppet, medan min mamma letade reda på en rullstol. 

Sedan öste de ner mej i rullstolen med allt och bara stack med mej utan att säga till.

Till saken hör det till att personalen på MAVA, inte var så snabba.

 

Jag kommer inte ihåg när jag fick börja med ECT.

Men det var nog efter ett par veckor.

Då fick jag en CVK insatt.

Jag blev tvingad att gå på ECT, för jag ville inte det själv.

Var rädd för att bli förlamad eller få ännu mera problem med mitt minne.

Tyckte inte att behandlingen hade någon effekt.

Var på 7 behandlingar.

 

Jag hade en vecka i augusti som jag var lite "bättre".

Jag blev av med sonden och åt 3 gånger om dagen.

Men det var bara en fasad jag höll för att jag skulle få en vårdplanering med kommunen. 

Jag ansökte om att få komma till ett behandlingshem. 

Efter det mötet orkade jag inte hålla fasaden längre.

Så jag gick ner mej igen.

Fick sond igen, och så är det fortfarande. 

 

Men avdelningen har fått en jättebra överläkare nu.

Har fått börja gå ut varje dag.

Det är så att det inte ska ha varit några incidenter på 24 timmar, så får jag gå ut med personalen.

 

Imorgon ska jag få gå ner till stan, med personalen, och klippa mej.

Det ska bli kul.

Ska ha en frisyr jag hade för ett par år sedan.

Då hade jag mitt hår svart, och tyckte det såg rätt okej ut.

Nu ska jag se om frisyren passar i blont hår också, annars får jag färga det svart.

Lägger kanske upp en bild imorgon.

 

Det var allt för denna gången.

Tänkte att jag skulle skriva lite varje dag om hur det är att vara jag.