Saknad
För två år sedan, fanns du här.
Vi, eller jag, anade inte att det var sista gången vi skulle ses.
Men det var det.
Jag kommer alltid minnas dagen, vad jag gjorde och till och med vad vi hade till middag.
För det var när vi satt och åt middag, som de ringde.
Du hade blivit sämre, och personalen trodde inte du skulle klara dej så länge till.
Efter en liten stund, ringde telefonen igen.
Då fick vi beskedet att du hade somnat in.
Det går inte en dag utan att jag tänker på dej!
Jag saknar dej enormt, det är så tomt utan dej ska du veta!
Du var alltid på så bra humör och skämta och skrattade.
Jag hoppas du och morfar har träffats nu, och håller varandra sällskap!
Ett ljus, jag tände till minne av dej, farfar!
Evis
Du skriver så fint Eva <3 Klart att dom hittat varandra :) ,de sitter nog på ljugarbänken ihop där uppe o kollar vad vi har för oss här nere och säkert så drar dom nog sina skämt eller snackar om när de gjorde lumpen eller nått annat skoj dom gjort;) Kram /Mamma